Ensamhet och hemlängtan

Att vara ensam i Borås 2022 är säkert lika ensamt som det var att vara ensam i Västerås 1951.

Hemlängtan som möjlig grund för lokalpartiotism

När Thore Skogman som 20-åring skrev sin första låt bodde han fortfarande kvar i Hallstahammar. Det var här han tillbringat sin barndom och vuxit upp till man. Han arbetade på verkstadsföretaget Bulten AB och trivdes med det. Trots att hans skolbetyg från den sjuåriga folkskolan berättade att hans förutsättningar för vidare studier var mycket goda.

Det som hämmade honom var åksjuka. För hade han fortsatt att plugga skulle han ha tvingats pendla med buss till Västerås. Men kunde verkligen en resa på drygt två mil upplevas som såpass krävande? 

Klassar sången som bäst

Ett annat skäl till att Thore Skogman inte ville resa österut var att metropolen ifråga skrämde honom. Sannolikt var det den typen av känslor och tankar som låg till grund för ”Längtan hem”, som debutlåten inledningsvis hette. Den framfördes 1951 i revyn ”Hemlagat” och sjöngs då av hans kusin May-Lis Rundgren.

Senare lades refrängen ”Ensam jag är” till, vilket också blev sångens slutliga titel. Femtio år senare klassade han den som sin bästa sång, vilket framgår av en intervju i Nya Wermlands-tidningen:

En sång om den ofrivilliga ensamheten bland andra. Viktig och riktig för mig, brukskillen som flyttade till storstan.

Hemlängtan innan flytt

På det viset motiverar han varför han rankar ”Ensam jag är” som sin bästa låt – hela 50 år efter att den tillkom!? Bland de över 1.200 han komponerade så sätter han alltså den första främst, inte av sentimentala skäl utan för att den speglar något som var väsentligt för honom.

Men han skrev den inte i Västerås, för dit flyttade han ju inte. Han skrev den heller inte i Danderyd eller Karlstad, orter där han kom att bosätta sig senare i livet. Han skrev den när han fortfarande bodde hemma hos far och mor… 

Betydelsefull lokalpatriot

Texten till det som kom att bli ”the soundtrack of his life”, tillkom således i en social situation då orden inte hade bäring, i biografisk mening. Att det förhåller sig så lockar och stimulerar till spekulationer. Tydligt är i alla fall att Thore Skogman ser positivt på sina barndomstid och värdesätter orten där han växte upp. 

Säkert kan det förklara den lokalpatriotiska anda som blev en så betydelsefull del av hans liv, gärna manifesterad i form av statyer. Den kom till uttryck i Kalle Västman-projektet i Hallstahammar, men också i ett engagemang för Årjängs kommun, där han förvärvade en sommarstuga redan 1963.

Uppdaterad
2022-11-24