Vandringspriset ger vittnesbörd

Gravyren visar vilka som vann de sex första klubbmästerskapen i Borås.

Tennvasen berättar om flydda tider

Det verkar som om mycket av dokumentationen från Borås Krocketsällskaps tidigaste år gått förlorad. Men för en tid sedan hittade jag en tennvas i en kartong på vinden. Vi använde den som vandringspris och gravyren har något att förtälja.

Vasen inköptes i en second hand-butik. Det var i linje med den attityd till sport som rådde i föreningen på 90-talet. Vi ville inte ha ett fint pris. När vi lämnade in vasen för gravyr hos juveleraren och silversmeden Sven-Gunnar Gunnarsson fick vi dock veta att den är hyfsat värdefull.

Även om tingesten skulle ha varit lågt värderad, så växte den i dignitet högst väsentligt efter att ”Sven Smen” började sätta sin prägel på den. Överst etsade han med utsökt handstil texten ”Borås Krocketsällskap”, med förkortningen ”KM” på rad två. Därunder placerade han namnen på dem som vann tävlingen 1998-2003. Även här visade han prov på stort estetiskt sinnelag.

Med tanke på hur snygg tennvasen är skäms jag lite över att ha hållit den gömd i drygt 15 år. Skälet till att jag har den i min ägo är att jag vann klubbmästerskapen vid tre tillfällen under perioden. Det är ganska vanligt att man gör så med vandringspris. När någon erövrat priset ett visst antal gånger så får denne behålla det.

Det är en skön känsla att hålla vasen i handen, inte så mycket för att mitt namn finns på den, utan för att den är greppvänlig och vacker. Dessutom är den ensam om att berätta saker som många glömt.

I ETT ALLA MOT EN-KRIG

Om klubbmästerskapen 1998 har det skrivits på annat håll på denna webbplats. Även på Borås Krocketsällskaps hemsida finns en kortare historik över de allra tidigare åren. Då praktiserade vi i princip endast disciplinen svensk krocket. Intresset för golfkrocket började växa först 2005.

Första året spelade vi på en gräsmatta utanför Engelbrektskolan. Sedan flyttade vi till en yta framför kommundelskontoret på Hässleholmen, vilken låg granne med AB Bostäders lokaler. Gräset sköttes utmärkt väl. Det berodde sannolikt på att det var vad tjänstemännen på de respektive institutionerna krävde. Det drog Borås Krocketsällskap nytta av.

Men klubbmästerskapen höll vi på den kommunala badplatsen Almenäs. Där fanns gräsytor av än bättre kvalitet. Segrade 1999 gjorde Jamshid Farahani, en persisk poet som studerade på Bibliotekshögskolan. Han drogs till föreningen på grund av alla litteratörer som var aktiva på den tiden, exempelvis poeterna Mikael Ejdemyr och Lars-Inge Nilsson.

Även 2000 genomfördes tävlingen på Almenäs, med Ingemar Rosberg som segrare. Då arbetade han dels som föreståndare för Biblioteksmuseet, dels som bibliotekarie. Han är den mest framgångsrike krocketspelaren inom denna yrkeskår, efter Thomas C Ericsson.

Under 1999 och 2000 var det mycket svårt att vinna krocketpartier i Borås. Vi hade inte fått kläm på reglerna till fullo, utan hamnat en aning snett i våra tolkningar. Vi trodde att det var tillåtet att pinna fribytare på både fot- och huvudkäppen. Vi tillät också att samtliga motståndare fick hjälpa till att pinna fribytare, i samma spelomgång.

I detta alla mot en-krig segrade sällan den offensive. Som regel pinnades samtliga fribytare ganska omgående. Därefter utsågs den till segrare som låg bäst till efter att matchtiden hade gått ut.

DEN SÄREGNE SPAGAT-SPELAREN

Först efter att vi deltagit i de svenska mästerskapen i Frödinge 2001 fick vi full kunskap om vad reglerna hade att säga. Det var min debut i ett SM för övrigt. I min första match stod jag i begrepp att pinna Ingmar Tönnby mot huvudkäppen, vilket han bestämt avrådde från.

När han talade tvingades jag förstås att lyssna. Det var ju han och Göran Pagels-Fick som skrivit regelboken. Skämdes jag? Nja, egentligen är det inte så konstigt att vi gick vilse i vår tolkning. För inga av de fel vi gjorde omöjliggjorde ju spel. Därför hade vi ingen anledning att tvivla på oss själva. Först i mötet med rutinerat och kunnigt folk blev en korrigering möjlig.

År 2001 hade Borås Krocketsällskap deltagit i invigningen av Fjärdingsparken. Därefter förlade vi mycket av träningen dit, också klubbmästerskapen. Jag minns egentligen inte någonting från den tävlingen, trots att jag vann.

Likaså Tomas Torstenssons vinst 2002 och min egen 2003 har fallit ur minnet. Men jag erinrar mig att banan i Majorslunden kommit i bruk. Vid tillkomsten räknades den som en av de bästa i Norden, vilket gjorde den till en sorts vallfartsmål för krocketspelare. Den höll sig ganska bra ytterligare några år framöver, innan tjälen orsakade ojämnheter och ogräset började ta över.

Vid denna tidpunkt började några av de aktiva att intressera sig för association croquet. Jag påminner mig att att de hade fått vägledning av den svenska mästaren Jonas Edén, efter dennes vinst på Särö, eller om de sökte upp honom vid ett senare tillfälle.

Hur det blev med klubbmästerskapen från 2004 och framåt har jag inte koll på för tillfället. Kanske att Tomas Torstensson vann ytterligare en gång innan han la av med sporten?

NOT: Tomas Torstensson var en talangfull spelare. Han utmärkte sig med en väldigt säregen spagat-stil. Det skulle varit intressant att se hur långt den tekniken hade kunnat föra honom. Tyvärr var han tvungen att lämna krocketen för studier på annan ort.


© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.

Uppdaterad
2022-12-17