Reportage inför 70-årsdagen

Nya Wermlands-tidningen uppmärksammade Thore Skogman inför hans 70-åriga födelsedag.

Allsidig och djup sammanfattning av karriären

Lördag 3 mars 2001 gjorde Nya Wermlands-tidningen ett stort reportage om Thore Skogman inför hans 70-årsdag. Det känns angeläget att här nedan referera till det som framkommer i texterna. På fyra uppslag i fullformat ger journalisterna Mats Dahlberg och Harry Lord en närmast heltäckande bild av artistens karriär, med många fina foton av Örjan Söderlund.

Över två av sidornas nederkanter sträcker sig en tidslinje. Under rubriken ”Thore år för år” presenteras artistens liv i kronologisk följd, från födelsen 1931 till det att han 2001 instiftar två nya fonder för unga artister. Däremellan återfinns ett 50-tal notiser, upphängda på viktiga årtal i karriären.

Mannen med den största samlingen

Vad som väcker intresse i detta stimulerande myller skiftar förstås från läsare till läsare. Personligen blir jag nyfiken på 1970, då Thore Skogmans texter blev ”föremål för het debatt på dagstidningarnas kultursidor”. Jag tittar också lite extra på tre foton: när han kör omkring på en trehjuling (1934), blir konfirmerad (1945) och gör lumpen som flygsoldat vid F1 i Västerås (1951).

Som alltid när mer omfattande artiklar om Thore Skogman ska skrivas tas kontakt med Bengt Crona. Han bor i Habo och lär vara den som lyckats samla flest av artistens skivor. Enligt intervjun har han en diskografi på gång som ”ska vara klar vid årsskiftet”. Tyvärr har inte något sådant sett dagens ljus, åtminstone inte enligt forskningsbibliotekens databas Libris.

Kompande dragspelare intervjuas

I anslutning till samtalet med Bengt Crona finns ytterligare två intervjuer. Dragspelaren Carl-Einar Schierman berättar om samarbetet med Thore Skogman. Under 40 års turnerande reste de tiotusentals mil tillsammans i Sverige. Att samarbetet fungerade friktionsfritt förklaras på följande vis:

”Thore och jag har samma åsikter om privatlivet, man ska sköta sig och tänka på familjen. Det betyder ett snyggt och städat leverne under de långa och stressiga turnéerna.”

Notkunnig spökskrivares betydelse

En annan viktig person för Thore Skogmans karriär var Håkan Elmquist, musiker och producent. I en intervju presenteras han som ”spökskrivare”. Samarbetet inleddes redan i mitten på 50-talet och fungerade som så att han skrev ner noterna till de låtar som den icke notkunnige artisten komponerade, exempelvis ”Storfiskarvalsen” och ”Twist till menuett”.

Några rättelser ägnade sig inte Håkan Elmquist åt: ”… jag har aldrig försökt att peta på det rent musikaliska i hans låtar. Thore vet hur han vill ha det.” Han nöjde sig med att skriva ner melodin och arrangera låten. Inte sällan på plats bredvid artisten, då denne framförde den nya låten till enkelt pianokomp.

Tio foton berättar om artisten

Vad gäller den långa huvudtexten är det intressant att titta extra på det enorma foto som pryder det och är ägnat att fånga uppmärksamhet. Där står nämligen Thore Skogman iförd sin tudelade kostym i blått och gult, ett klädesplagg han lanserade redan 1966. Att han valt just denna skrud säger något om hur han bedömer värdet av det yttre skenet.

På de övriga nio fotona i reportaget förekommer dock inga excentriciteter. Intervjuoffret har en till synes grå tröja på sig, prydd med två svarta, lodräta linjer. På en av bilderna står Thore Skogman framför sin villa, klädd i svart skinnjacka. I övrigt så verkar han ha blivit fotad på sitt kontor. Han poserar framför sådant som det är av intresse att visa upp: skivor, tavlor och affischer, med mera.

Mental styrka och enkel vanlighet

I den personkarakteristik som görs i reportaget beskrivs Thore Skogman som sprallig: ”som om hade han el-ström i skorna.” Men han kan också vara en ”allvarsman och fundera över Livets och Alltets gåtor”. En annan egenskap som blir tydlig är ödmjukheten, dels inför den trogna publiken, dels inför det faktum att han fått vara förhållandevis frisk under alla år.

Vikten av ärlighet och intre styrka poängteras också. Ett sunt självförtroende baseras på att man erkänner för sig själv vem man verkligen är. Till detta hör att man ska stå för allt man gjort. Den mentala styrka som Thore Skogman besitter grundlades redan under barndomen, i den kultur som rådde bland arbetarna i Hallstahammar. Han började sitt yrkesliv som bruksgrabb, med enkla och vanliga vanor, vilka han på sätt och vis fortfarande håller sig till.

Avstod från studier och fotboll

Efter sju år i folkskola kunde Thore Skogman visa upp utmärkta betyg. En bana som läroverkskille i Västerås och hög utbildning hade varit en möjlighet. Kärleken till Hallstahammar fick honom att tveka, liksom det faktum att han blev åksjuk. Dagliga bussresor var därför inget som lockade.

Eftersom han spelade fotboll i ortens fotbollslag bar han på vissa drömmar om en idrottskarriär. Men dessa hamnade på undantag när låtskrivandet och artisteriet började blomma ut i början på 1950-talet. I ljuset av de framgångar han nådde inom underhållningsbranschen tycks Thore Skogman vara nöjd med att det inte blev högre utbildning eller något avancerat idrottande.

Artister är likt varor till försäljning

Under 1960-talet visste hans popularitet ingen gräns. Han var en av de mest bokade artisterna under en följd av år. Varför det blev så är det förstås svårt för Thore Skogman själv att svara på. Som nykterist och hälsomedveten i största allmänhet lyckades han i alla fall hålla sig i fin form, så han slets inte ner av det hårda livet på vägarna.

Några divalater har han aldrig visat upp. Troligen har han aldrig nekat någon en autograf. Att han väckte sympati gjorde sitt till, publiken kunde känna igen sig i hans hållning till livet. Dessutom blev han tidigt medveten om att en artist är att räkna som en produkt. I denna del av intervjun pratar han om sig själv i tredje person, att han sålde ”varan Skogman” – till exempel ”med roliga kostymer så att folk skrattade”.

Konsten att hitta andra vinklingar

Artikelförfattarna har inte för avsikt att göra ett djuppsykologiskt porträtt, men Thore Skogman nämner själv att en människa har minst två identiteter. ”Ytterligheterna möts, och det är underbart att möta ytterligheterna.” Uttalandet syftar delvis på det faktum att han komponerat mjukt, sentimentala låtar, utöver de mer klämkäckt pigga som han kanske mer förknippas med.

Han har också tänjt på gränserna vad gäller de scener han framträtt på. Han började som revy- och folkparksartist, men har också framträtt på krogen och i kyrkan. Han har skrivit barnböcker och medverkat i filmer. Att vara mångsidig har länge varit ett medvetet mål. Det formuleras som att inte vara ”främmande för andra vinklingar”.

Modifierad syn på Gud och andlighet

En person som framträtt såpass mycket i kyrkorum bör naturligtvis få frågor om religion. Troende i kristlig mening verkar inte Thore Skogman vara. Han ser snarare idén om Gud som en inspirationskälla för egna strävanden, nämligen att bli så god som möjligt. Men att bli ”obefläckat” god ser han inte som möjligt: vi människor ”är ju inte skapade så”.

Något evigt liv verkar han heller inte ha några förhoppningar om, varken för kroppen eller själen. En viss form av oförstörbarhet räknar ändå Thore Skogman med. Han använder begreppet ”statisk elektricitet” för att beskriva det han tänker sig ska finnas kvar efter en människas bortgång. Om det existerar någon grad av individualitet i detta framgår inte av texten.

Lyckligt äktenskap på traditionell grund

Av stor betydelse för Thore Skogman har det långa och harmoniska äktenskapet med hustrun Britt varit. De lärde känna varandra tidigt i Hallstahammar, var förlovade länge innan de gifte sig 1957. De bröt upp från den kära hembygden tillsammans, flyttade till Danderyd 1959, till Karlstad 1988.

Britt Skogman framträder aldrig själv i reportaget men beskrivs av maken som ”världens duktigaste hemmafru”. De första åren var hon med på turnéerna, men tröttnade på att vara chaufför och annat. Intresset för att arbeta i hemmet uppskattas stort av maken, som tillbringar den mesta av tiden där när han inte arbetar.


Thore Skogmans tio favoritlåtar


Efter att de gett Thore Skogman tid för tankemöda lyckas de ambitiösa NWT-journalisterna med något mycket intressant och värdefullt. Av de över 1.000 låtar som han hade skrivit vid tillfället får de honom att välja ut de tio som han tycker bäst om.

De sju första på listan verkar höra till dem som han haft störst framgångar med. De tre sista har han troligen valt av andra skäl.

Som åtta placeras ”Rött hår och glest mellan tänderna”, vilken har en biografisk och självironisk touche. Nian ”Även bland törnen finns det rosor” lyfter fram artistens intresse för livsfrågor och andlighet, medan tian ”Sommaren med Maria” lanseras som en hyllning till dottern.

Som etta hamnar ”Ensam jag är”, den första låt Thore Skogman skrev. Tvåan ”Storfiskarvalsen” presenteras som en kul låt som hänger med än. Trean ”Fröken Fräken” värderas som en trevlig och melodiöst målande visa, medan fyran ”Twist till menuett” kommer med för att den blev trea i melodifestivalen.

Att ”Tiotusen röda rosor” (femma) finns med på listan förvånar nog ingen. Flera artister har haft framgångar med den låten. Då intervjun görs har tydligen Vikingarna hittat en publik i Tyskland med sin inspelning.

Thore Skogman är nöjd med ”Evert Taube” (sexa), en vals till den store mästaren. Som sjua placeras ”Ett brev betyder så mycket”, för dess förmåga att den skildrar de små tingens avgörande betydelse.

Säkert skulle flera av låtarna på Thore Skogmans favorit-lista komma med även på andras. Inte minst för att de spelas ofta och är väl kända av publiken, vilket är på ont och gott. Det finns många fantastiska doldisar i hans utgivning som väntar på att upptäckas.

***

KÄLLA: Nya Wermlands-tidningen,
lördag 3 mars 2001
(Helgmagasinet, sid 27).


NOT: Jag har aldrig bott i Värmland och således inte prenumererat på Nya Wermlands-tidningen. Förklaringen till att jag har reportaget från 2001 i min klippsamling kan vara att Thore Skogman postade det till mig, eller att kulturredaktören Mats Dahlberg (en av artikelförfattarna) gjorde det. Vi träffades som hastigast på hans kontor en gång, då en kollega till honom hade intervjuat mig.