Barbro Wallgren Hemlin

BAKGRUND TILL ARTIKELN

Barbro Wallgren Hemlins forskning blev jag bekant med som prenumerant på tidskriften “Retorikmagasinet”. Hennes doktorsavhandling bar titeln “Att övertyga från predikstolen” (1997) och hon intresserade sig för Esais Tegnérs andliga tal. Mer originell var hennes analys av små barns argumentationsteknik. I den intervju jag gjorde med henne låg också tonvikten på det arbetet..

Texten nedan publicerades i Borås Tidning onsdagen den 29 januari 2003

Tvååringen och retoriken

Retorik är läran om konsten att övertyga. Ämnet brukar förknippas med juridik och politik. Men alla människor har behov av att få gehör för sina åsikter, inte minst små barn. Det vet forskaren Barbro Wallgren Hemlin mycket om.

– Det är påfallande hur tidigt barn lär sig att framföra sina argument verbalt, redan vid drygt två års ålder, säger hon.

Barbro Wallgren Hemlin är doktor i nordiska språk vid Göteborgs universitet och forskar i retorik. Hennes doktorsavhandling Att övertyga från predikstolen (1997) blev mycket uppmärksammad när den kom. Det är en retorikstudie av 45 predikningar och den används i undervisningen vid pastoralinstituten och vid predikokurser för präster.

Men när hon hade fått sitt första barn blev hon i likhet med andra språkforskare lockad av att studera dem. Hon gjorde en av sina första iakttagelser 1996, då hennes son Klas var två år och två månader. Följande diskussion utspann sig i köket på Guldheden:

Klas: Jag vill ha välling. (tes)
Barbro: Det får du inte, du ska äta riktig mat. (avstyrkande mottes)
Klas: Men pappa ger mig välling. (argument 1)
Barbro: Inte när du ska äta riktig mat. (vederläggning av argument 1)
Klas: Jag vill ha välling. (Klas)
Barbro: Det får du inte nu, du ska ha riktig mat. (upprepning av avstyrkande och mottes) Klas: Jag viiill ha välling! (upprepning av tes 1)
Barbro: Nej, du ska ha riktig mat har jag sagt.
Klas: (skriker) Jag viiiiill ha välling!
Barbro: Du får det sedan, nu ska du ha riktig mat.
Klas: Men jag har redan ätit så mycket. (argument 2)

Tankeutbytet har publicerats i det senaste numret av Retorikmagasinet (nr 16), i artikeln ”Men du vet väl att jag är liten?”. Där studerar Barbro Wallgren Hemlin hur barn lägger fram skäl för att få sin vilja igenom.

– Jag utgår från exempel som jag skrivit ner, argument som mina egna barn har framfört. Man kan kalla forskningsmetoden för kvalitativ, konstaterar hon.

– Jag kan inte uttala mig om frekvens, hur vanligt det är att barn argumenterar på det här viset vid en viss ålder. Men utifrån undersökningen går det att konstatera att barn tidigt behärskar konsten att argumentera på ett mångfacetterat sätt.

Materialet visar dessutom att små barn kan hantera alla grundtyper av argument. Retoriken räknar med tre olika kategorier. De låter som släktingar till de tre musketörerna ungefär: ethos, logos och pathos.

Ibland kan det vara svårt att skilja dem åt, eftersom de griper in i varandra. Men det går förstås att renodla dem.

– Ethos brukar definieras som auktoritetsargument. Talaren kan själv utgöra auktoriteten men andras ethos kan också användas för att övertyga, exempelvis när McDonalds anlitar Erik Lallerstedt i sin reklam.

Logos är argument riktade till förnuft, erfarenhet och logiskt tänkande. Pathos är känsloargument, som kanske vill väcka medlidande eller indignagion hos lyssnaren.

– Beroende på situationen kan det handla om alla typer av känslor: hopp, fruktan, ilska, lycka, sorg…

Samtliga tre typer återfinns i Klas argumentation för välling i exemplet ovan. Föst väljer han ett sakargument av ethostyp. Han hävdar att pappa, en auktoritet, ger honom välling. När inte det får önskvärd effekt övergår han till tjat, en typ av argumentation som har med pathos att göra. Avslutningsvis försöker han med ett sakargument av logostyp: ”Men jag har ju ätit så mycket!”.

– Eftersom jag vet att han inte har ätit något alls får dock inte heller logosargumentet avsedd verkan – det han säger är ju inte sant, eller med argumentationsanalytiska termer, det är inte hållbart.

Exemplet visar alltså att han redan vid drygt två års ålder behärskar retorikens tre grundläggande bevistyper.

Vad kan man dra för slutsatser av det?

– Vad har vi för möjligheter att övertyga människor? Det är nog så att det bara finns dessa tre metoder! Och dem har även barn tidigt tillgång till. Att de så tidigt har det stöder att retoriken är det den utger sig för att vara. Att den inte är ett teoretiskt påfund utan en naturlig modell för hur människor faktiskt gör när de försöker övertyga.

Hur får man då tillgång till modellen? Genom imitation?

– Såvitt jag kan förstå är det en universell och allmängiltig modell som man som människa tidigt lär sig – genom imitation och genom att man lär sig hur världen är beskaffad. Om man tänker klokt så upptäcker man helt enkelt de här strategierna.

Barbro Wallgren Hemlin framhåller dock att det inte är lätt att besvara frågan. Vad som är medfött och vad som är inlärt när det gäller barns lärande, till exempel språkinlärning, är ingen okontroversiellt fråga. Hennes studier av barnen har givit upphov till ytterligare en intressant uppsats: ”Overall på!”. Den röstades fram som 2001 års bästa artikel av Retorikmagasinets läsare.

Texten innehåller en modell för hur man kan gå till väga när man viktar argument, det vill säga hur man avgör om de är starka eller svaga.

Som åskådningsmaterial använder Barbro Wallgren Hemlin en i sammanhanget ovanlig situaion. Istället för att anlita gamla greker baserar hon sina exempel på vad som tilldragit sig i en tambur. Det är vinter och en vuxen försöker övertyga sitt barn om det lämpliga i att ta på en overall, ett välbekant tema för alla småbarnsföräldrar.

Jag analyserar argumenten, deras effekt. Hur de sannolikt kommer att fungera.

Välbekanta termer från traditionell argumentationsanalys kompletterar retorikens: sannolikhet, hållbarhet, relevans och premiss. Hur pass relevant är det för barnet att det är kallt ute? Är det klokt att referera till auktoriteter, såsom kompisar, för att nå avsedd effekt? Och hur hanterar man påståendet att jackan är snyggare än overallen?

Allt detta klarar Barbro Wallgren Hemlin ut på ett elegant och tillgängligt sätt i sin text, som för övrigt är mycket underhållande. Artikeln används i undervisningen i retorik på Göteborgs universitet.

Är ämnet attraktivt?

Det är ofantligt inne. Vi har inte lärare så det räcker. Eleverna dras till ämnet för att de vill bli mer slipade som talare, men också för att det ger tillgång till verktyg som gör det lättare att analysera samtidens språk, inte minst politikens och reklamens.

Utöver undervisning är det framförallt tre projekt som kommer att uppta Barbro Wallgren Hemlins tid framöver. Hon ska författa en lärobok i predikoretorik, som bland annat bygger på en enkätundersökning av mottagares reaktioner på gudstjänst och predikan. Tillsammans med Tegnérsamfundet arbetar hon med utgivningen av Esaias Tegnérs andliga tal.

– Jag ska vid sidan av själva utgivningen också analysera talen och skriva en monografi om dem.

Men först och främst ska hon föda ännu en liten retoriker, i mitten av februari ungefär. Förhoppningsvis kommer det att generera flera intressanta artiklar om små barns argumentationsteknik.

Det hör nämligen inte till vanligheten att de blir föremål för just retorikforskares intresse, vilket gör Barbro Wallgren Hemlins insatser mycket speciella.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.

UPPDATERAD 2019-11-12