De fyra semifinalisterna utgör SM-laget
Det har anordnats mästerskap i poetry slam i Göteborg runt 25 år. Att arrangemanget överlevt måste delvis bero på att det genomförs i en mycket trevlig lokal. Alla som upplevt den täta och gemytliga atmosfären i Café Hängmattan är vittnen. Den vegetariska restaurangen har fullständiga rättigheter, belägen i Musikens Hus, nära Stigbergstorget.
Efter att jag förra året följde den högintressanta lokala finalen, kunde jag bara inte låta bli att bevista också årets. Förr i tiden skrev jag en hel del om estradpoesi i olika landsortstidningar. Har även medverkat till att två böcker om poetry slam publicerats. Därför kändes det naturligt att ta med anteckningsblocket, både förra året och i år.
Nedan karakteriserar jag i korthet och högst personligt de åtta poeterna. Fyra av dem kommer att representera Göteborg vid årets SM, som går av stapeln i Stockholm 14-16 maj.
Förmågan till dynamik och mångsidighet
En poetry slam-tävling går till så att fem jurygrupper sätter poäng på poeterna, direkt efter att de läst. Den högsta och lägsta summan dras bort, varefter slutsiffran rapporteras. Efter två läsningar adderas poängen, vilken avslöjar vilka fyra som gått till semifinal. Därefter läser denna kvartett ytterligare en gång och de två bästa gör upp i en final.
De som råkar hamna i juryn är inte experter eller så, utan utses av arrangörerna – slumpvis bland publiken. Därför kunde ju utfallet av en tävling bli helt annorlunda, om andra personer råkat vara poängsättare.
Det är ändå intressant att spekulera kring varför resultatet blev som det blev. Gemensamt för de fyra som placerade sig bäst i årets final, kan sägas vara förmågan att utveckla dynamik och mångsidighet. De fick mycket att hända inom de tre minuter de hade på sig, dels språkligt, dels genom sitt agerande på scenen.
NOT: Förra året lärde jag mig att man inom poetry slam nöjer sig med att nämna poeterna vid förnamn. Så är det i alla fall i Göteborg.
Tävlande nummer 1 ::: Therese
Med obesvärad elegans äntrar hon scenen, lika självklart som en naturgiven drottning. Dessbättre motsvaras den ståtliga fysiska framtoningen av digniteten i hennes texter, det drabbande innehållet, den estetiska mixen.
Mässande saklighet och livlig intelligens
I rollen som mogen och stark kvinna anlägger hon ett tillbakablickande perspektiv. Hon raljerar över hur den inkompetenta läkarvetenskapen hanterat en depression, hur hon iklädd sin ”melankoliska kofta” tvingats kommunicera med en telefonsvarare.
Efter att ha använt ord som ”outhärdligheten” och ”posttraumatisk stress”, låter det som en underdrift att diktens jag haft det ”rätt svårt” och ”stått pall för en hel del”. Detta i kombination med att vårdapparaten förlöjligas för sin trubbighet, ger dikterna en underhållande satirisk udd.
Mörka emotionella erfarenheter portioneras ut med livlig intelligens. Texterna framförs i ganska högt tempo, med en mässande saklighet som stundtals får en hypnotisk effekt.
Tävlande nummer 2 ::: Martin
Han håller ena handen runt mikrofonen, den andra om mobiltelefonen – där han har sina manus. Därmed väljer han en låst position på scenen, utan utrymme för åthävor och stora gester. Fokus ligger istället på själva orden, uttalade med varmt flegmatisk frasering.
Nämner Bert Karlssons gräddiga semla
Det finns en spännande lojhet i framtoningen. Långsamt och säkert målar han upp en välbekant vardag, vilken strax blir vriden och absurd. Underfundig komik, javisst – men den bottnar i sårbarhet, vilket gör det hela väldigt rörande.
Han har att förhålla sig till en leverantör av indisk mat, som ”känner av rummet” genom att stå på händer och snacka om mindfulness. En dråplig händelseutveckling följer, ömsint beskriven, trots att relationen mellan de båda männen havererar.
I en annan text nämner han Bert Karlsson, att han vill tatuera dennes ”gräddiga semla” på sin mage innan han dör. Allt mixat med omnämnandet av smurfar och fyndigt turnerande av självmordsstatistik. Humor som växer fram ur lidande.
Tävlande nummer 3 ::: Anders
Imponerande spännvidd visas upp. Inleder med en intellektuell text, byggd på metapoetiska utsvävningar – komplex och intrikat, motsatsen till publikfriande. Avslutar med en drabbande existentiell dikt, kvällens mörkaste, om döden.
Från begåvad abstraktion till existentiell nöd
Han ter sig nästan förnumstigt nöjd med sin egen komposition, vilket han har all anledning att vara. Att hänvisa till strukturen i ett poetry slam-arrangemang, dess enskilda ingredienser, för att teckna bilden av sin egen identitet och plats i världen – det är innovativt!
Samtidigt kan en cirkulär text av detta slag, som refererar till sig själv, ge ett ganska abstrakt intryck. Väsentligt högre poäng – en av kvällens högsta siffror! – fick han istället genom att gå en mer traditionell väg, genom att befatta sig med existentiella frågor.
Även här var dock kompositionen avancerad. Återgivandet av tillfälliga telefonsamtal med en barndomskamrat, skisserar ett tragiskt öde. Att nämna henne vid namn, förstärker den bitterljuva konkretionen. I processen sjukdom, lidande och död.
Tävlande nummer 4 ::: Sabina
Chosefritt och enkelt tar hon plats framför mikrofonen. Gör inga ansatser att anlägga några manér, mer ute efter att föra ett allvarligt samtal med publiken, än att försöka förföra den med konstnärligt formade locktoner.
Brännmärker nationalismens negativa verkningar
Timid och lågmäld, ändå vass och politiskt engagerad. Hon påvisar att invandrarfientliga personer ofta har en stereotyp bild av hur en främling ser ut. De tenderar glömma bort att även personer med vit hud och gröna ögon kan komma från ett annat land. När de så vänder sig till dessa för att få stöd för sitt hat, riskerar de att få mothugg.
Hon samplar fraser från Nationalsången, i syfte att brännmärka nationalismens negativa verkningar. Hon är svidande i sin kommentar till den allians som etablerats mellan liberalism och nazism inför höstens val. Simona Mohamsson stämplas.
I sin nästa läsning blir hon mer diffus och svävande, prövar olika grepp för att ge skiftande känslor ett bärande poetiskt uttryck. Men istället för att gestalta dem, nöjer hon sig mestadels med uppräkning. Ofärdig och dröjande måste hon fråga vad som gör en människa fri.
Tävlande nummer 5 ::: Jonas
Tar sig smidigt upp på scenen, likt en disciplinerad katt. Lugn och samlad, charmerande glad. Trygg i sin pojkaktiga gamängstil går han ut löst. Förvisso grundad i det välbekanta, men plötsligt händer de mest fantastiska saker.
Hans diagnos är entusiasm och gott humör
De ämnen han väljer kan vara nog så allvarliga, men de hanteras med espri och fantasispäckad naivism. Överraskningar är legio, tvära kast mellan ett toalettbesök och en resa ut i rymden. Han skapar också dramatik på scenen med ett växlingsrikt kroppsspråk, många drastiska vändningar.
Hans storögda bolibompaestetik tjusar och attraherar. Möjligen förväxlar någon hans positiva budskap med ytlighet, ett misstag som inte beaktar svårighetsgraden i hans intentioner. På sitt kluriga vis leder han i bevis att det är roligt att finnas, vilket utgör en bra grund för kärlek till människorna och livet.
Därför framstår det som ganska typiskt, att när han söker sig till en läkare rör det sig inte om etablerade diagnoser. Han bubblar invärtes, fylld av ett ”neurologiskt nöjesfält”. Doktorn konstaterar att han drabbats av entusiasm, av sällsynt gott humör.
Tävlande nummer 6 ::: Jasmin
Håller mobiltelefonen med texterna hårt i vänster hand, svingar desto mer med den högra. Likt en hetsande agitator riktar han fokus mot orättvisor och missförhållanden, i syfte att mobilisera till förändringar. Första steget är att medvetandegöra.
Har mycket att hämta från svarta hål
På det hela taget är han märkvärdigt stillsam på scenen, nästan orörlig. Men hans indignation och vrede ger energi åt framträdandet. Tendenser till rappande anas, men lyriken är inte särskilt ordrik. Det smattrar och vibrerar, av ett etter som angriper förfelade sociala strukturer.
Utfallen är korta, men kraftigt markerade. När han upprepar frågan ”Vem är vi?”, kan det låta som en grammatisk felsägning. Istället rör det sig troligen om ett välfunnet sätt att manifestera sig, att göra sig till talesperson för en utsatt grupp.
När han lämnat scenen dröjer ett luddigt mörkt moln kvar. Även om han inte hunnit fram till en artikulerad tydlighet i beskrivningen av sina erfarenheter, lyckas han peka ut de obehagliga zoner där han lokaliserat dem. Han har mycket att hämta upp ur dessa svarta hål.
Tävlande nummer 7 ::: Johannes
Han bryter in som en frisk fläkt, inte enbart för att han läser på hurtig norska utan i högsta grad för sin kreativa förmåga. Texterna är strukturerade på ett mycket sinnrikt vis. Kompositionen och det formella ägnas lika stor uppmärksamhet som innehållet.
Kärlekspoesi präglad av innerlig hjärtlighet
En norrman utan lusekofta, men med en mjuk och mysig framtoning. Klurig ung man med sinne för språkliga konstruktioner. Han berikar det poetiska språket genom att använda ovanliga tingord, exempelvis då han värderar olika motorfordons egenskaper, för att indirekt bekänna vilken typ av kvinna han uppskattar.
I en annan dikt överför han en katts egenskap att ha nio liv, på de nio skiftande liv samvaron med kvinnan kan ha. Men – han skulle bara kunna älska henne i åtta av dessa, ett påstående som genast väcker tankar.
Vanligtvis är det svårt att skriva om kärlek, men hans poesi övertygar därvidlag. Den är udda och välfunnen. Intresset för det strukturella och de skratt som utfallet ofta skapar, förminskar inte den innerliga hjärtligheten.
Tävlande nummer 8 ::: Olle
Lite som att han försöker dölja sin rutin. Verkar röra sig på scenen med en medvetet framkallad osäkerhet, möjligen för att den vägen ge intryck av improvisatorisk spontanitet. Till synes ostadiga och famlande åtbörder frambesvärjer närvaro och liv.
Skapar komik av ämnet mindervärdighetskomplex
Tydligt är att mycket av hans stoff hämtats från det egna livet. En framträdande tendens är att han ringaktar och nedvärderar sin biografi. Han väcker exempelvis sympati och lockar till skratt genom att ge uttryck för mindervärdighetskomplex. En känsla han leker friskt med.
Av intresse är den dikt där han på ett komiskt vis demonstrerar den destruktiva effekten av idoldyrkan. Bekännelsen att han skulle vilja vara den kände etradpoeten och trubaduren Emil Jensen leder till tomhet och själslig utarmning. Jämförelser med andra människor är förhatliga.
Mer gripande är de tillkortakommanden han lägger i dagen när han nagelfar sina insatser som pappa. Trots att han inte var någon ”lätt människa”, finns det dock all anledning att lovorda sonen. Så det hela mynnar mer ut i vemodig saknad än i självanklagelser.
NOT: Till semifinal gick Olle, Therese, Jonas och Johannes. Därmed kvalificerade de sig för att representera Göteborg i SM, men eftersom den sistnämnde avböjde medverkan tar femteplacerade Jasmin hans plats. Therese (27,1 poäng) vann finalen mot Olle (26,1 poäng).
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2026-04-02