Thore Skogman mixar ironi med naivism
Han debuterade som skådespelare i filmen Tre dar i buren (1963). I öppningsscenen förvånar den alltid så pigge Thore Skogman med att vara trött och passiv. Han vill inte inte stiga upp ur sängen, trots att Arne Källerud i rollen som vapendragaren Stickan försöker slita av honom täcket. Det visar sig att han suttit uppe hela natten och skrivit låtar.
Karaktären Freddy är i hög grad kalkerad efter honom själv. Men istället för att arbeta på en bultfabrik i Hallstahammar, jobbar han på en knappfabrik i Stockholm. Han sköter sig exemplariskt, men drömmen är att bli artist.
Bortkommen kusin från landet
En första trevare görs med Ränderna går aldrig ur, präglad av det mjukt poppiga arrangemang som var så typiskt för de låtar han gav ut under tidigt 60-tal. Men genombrottet sker efter att Anita Lindbloms Eva sjungit Hej, hej! i TV, hans nyskrivna text till Kväsarvalsen. Deras öden sammanflätas på flera nivåer. Hennes pappa kamrer Nilsson förvarar en nyckel som är av vikt för rikets säkerhet, vilken han tappar och – Freddy hittar! Hon tjänstgör inom lottakåren på det regemente dit han och Stickan kallas in.
Regissören Ragnar Frisk anstränger sig för att driva storyn framåt. Men eftersom syftet med filmen är att legitimera exponeringen av tidens mest populära artister, bromsas berättelsen upp av sångnummer. En mycket ung Sven-Erik Magnusson mimar käckt till ett par av Sven-Ingvars låtar. Anita Lindblom visar kvaliteter som primadonna, tonsäker och elegant med en enorm närvaro.
Thore Skogman intar den oskuldsfulle och oförarglige narrens roll. Agerar dessutom lite som den bortkomne kusinen från landet i relationen till den mer erfarne Arne Källerud. Ofta blir hans uttryck transparent, en tom tavla varpå åskådaren applicerar sina egna tankemönster.
Hans stjärnstatus bekräftas
Han fungerar ganska bra i de komiska scenerna, drar nytta av sin känsla för timing och rapp replikföring. Mest glänser han dock i sångnumren. Även om inte låtarna framförs live exponeras en smittande ysterhet. Filmens titelmelodi framförs medan beväringarna marscherar, vilket tack vare det jovialiska anslaget sker glatt och lätt. Detta kan ju i sig uppfattas som en mindre revolt, och då texten hyllar naivism och spontanitet står även den i opposition till kadaverdisciplin och underordning.
En annan höjdpunkt är hans melodi Soldat Pettersson, med text av Thorsten Lodin. Den beskriver hur en menig rekryt stiger i graderna genom lismande och fjäsk. I ett huj blir han sergeant, löjtnant, kapten och major… – men det skiter sig när han visar känslor för överstens fru: ”så nu är han menig igen”.
Det är ett stort nöje att se Thore Skogman levandegöra den sången. Han gör det med kraft och pondus, omgiven och upphöjd av den tidens elit bland folkliga skådespelare. Allt medan medlemmarna i Sven-Ingvars ligger och diggar i sina slafar. Hans status som stjärna bekräftas och stärks.
NOT: Thore Skogman spelar även huvudrollen i Tre dar på luffen, Pang i bygget och En sån strålande dag.
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-04-04