
Höll den högromantiska traditionen levande
Publicering: Borås Tidning 1995-04-05
Med Alf Hambe som gäst fick lyrikserien i Villa Arla en värdig avslutning. Inte minst för att lokalen fylldes till sista plats. Han lyckades också skapa en sällskaplig atmosfär kring sina visor, genom ett lätt kåserande mellansnack. Vi fick höra att han varit ”mopedburen extraordinarie överlärarspringschas” i både Tranemo och Svenljunga i början av 50-talet.
Inspirerad av Per Hägg har jag letat fram texter som jag skrivit om trubadurer.
Någon annan titulatur använde han aldrig, innan han etablerade sig som visdiktare och trubadur tio år senare. När han 1967 för gott bosatte sig i Steninge, i Halland, hade han dock hunnit med att luffa omkring på kontinenterna.

Det halländska kustlandskapet betyder mycket i Alf Hambes sångdiktning, men hellre himlen än vattnet. Han är något av de övre luftlagrens poet. I sina texter vill han gärna höja vår jordiska existens till en eterisk nivå. Under konserten i Villa Arla upplyste han oss om att Tidgumman i Vraga-Visa egentligen är ett cumulusmoln. Och när han introducerade sången Himlasprång gav han en demonstration av hur hoppet bör utföras. Också en nyskriven visa som Vad viskar den vandrande vinden ger en antydan om att Alf Hambe trivs bäst i luftens element.
Dras till en position präglad av road distans
Denna dragning till det eteriska gör honom snarare till en intellektuell än en emotionell visdiktare. Alf Hambe utmärker sig förvisso med särpräglade musikaliska arrangemang: hans musik liknar ingen annan trubadurs. Han kan sägas vara en skir bluessångare med folkvisekontur. Men det är genom texterna han når sin verkliga egenart.
Alf Hambe attraheras i stor utsträckning av ordlekar. Redan sångtitlarna präglas av språkliga fyndigheter, till exempel Envisan. Och med Vals i Champagne syftar han på provinsen, inte vinet. Ansatsen är hela tiden förståndsmässig.
Kanske att uppsluppenheten blir väl lättsam, när han tillämpar den på rent existentiella frågor. Han framförde under kvällen en sorts livsåskådningstriptyk, där Gånglåt för självavandrare, Säg vad det blir av oss och Himlainteriör ingick. Dessa låtar är snarare spirituella än gripande. Men Alf Hambe tycks inte vara en poet som vill konfrontera oss med livsvillkoren. Han för oss hellre till en position präglad av road distans.
Romantikens diktare är han själsfränder
I klassiker som Visa i Molom, Gröne Greven och Orgeln på vinden markeras det svärmiska draget. Och när inte Alf Hambe bygger upp egna fantasilandskap – som Molom och Ingeland – hämtar han motiv från grekisk och fornnordisk mytologi.
Redan i början av konserten antydde han att det är bland romantikens diktare som hans själsfränder finns. Han inledde nämligen med en nyskriven sång som heter Hitteblomst, och gjorde genast klart att den handlar om romantikens blå blomma.
Och det är just genom att göra den högromantiska traditionen levande, med överraskande språkdräkt och spännande musikaliska arrangemang, som Alf Hambe intagit en rangplats bland svenska trubadurer – som en visans förnyare.
FAKTA / Alf Hambe
Född: 1931, Rävinge
Död: 2022, Steninge
Utbildning: Folkskollärare
Yrke: Lärarvikarie, viskompositör, diktare, författare, trubadur
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-01-24