
Teaterpjäsen där glesbygden triumferar
När jag började blogga för ett par veckor sedan visste jag inte att jag skulle skriva om bastubad. Men mycket talar för att det blir ett återkommande ämne. I syfte att bredda underlaget publicerar jag ett par teaterrecensioner. Båda handlar om Bastubalettens gästspel på Borås Stadsteater. Om Här dansar vi inte! går det att läsa nedan, den andra heter Kvinnorna i gammelbastun.
Min recension i Borås Tidning
Efter succén som TV-serie har Bastubaletten blivit dansteater. I tisdags gästade ensemblen Borås. Glesbygden triumferar, skriver Peter Grönborg.
Sina underliv skyler de med handdukar. Annars blygs inte de tre korpulenta herrarna från Tornedalen att exponera sin köttsliga prakt.
De sväller likt plockade höns, stundtals flåsande. Deras minimalistiska dansnummer leder i bevis att lite kan vara väldigt mycket. Den tafatta koreografin väcker munterhet och sympati.

Musikerna deltar i både dans och samtal
Bastubaletten gästar Borås Stadsteater och de flesta är med på noterna från start. Via sina TV-program har aktörerna sedan länge etablerat en stark relation till sin publik.
Men den närhet som film förmår att skapa – med närbilder och rytmiskt klipparbete – är omöjlig att nå på en teater. Bastun på scenen ger ett kargt och sterilt intryck, nästan kall. Dessbättre eldar musikerna på och sprider värme.
Dragspelaren Fredrik Hangasjärvi behärskar sitt instrument till fullo, från det vilt virtuosa till det finstämt lyriska. Daniel Wikslund vet att hantera sin fiol både som rytminstrument och melodiöst källsprång. Båda deltar i både dans och samtal.
En begåvad och anslående kampanj
Bastumiljön och de halvnakna männen gör stämningen exotisk. Den kontrasterar mot de lakoniska berättelser som förmedlas. Det skärper uppmärksamheten. Ofta rör det sig om bekännelser, dock mer i antydningens form än genom det fullt genomlysta och uttalade.
En rad ämnen florerar: förlusten av en far, kärleken till en mor, kulturell vilsenhet, problem med bristande språkkunskaper, tvånget att vara kärv och tukta känslorna, ambivalensen inför hembygden, landsbygdens ensamhet, marginalisering och samhörighet.
Bortsett från de musikaliska prestationerna förmår aldrig ensemblen att hävda sig rent artistiskt. Men som en begåvad och anslående informationskampanj, för att väcka intresse för en bortglömd del av Sverige, fungerar föreställningen utmärkt. Under en hel timme triumferar glesbygden över tätorten.
Bastubaletten – Här dansar vi inte!
Regi, koreografi: Justine Kirk
Ensemble: Bengt Niska, Bengt Aili, Henry Huuva, Daniel Wikslund, Fredrik Hangasjärvi
Scen: Borås Stadsteater, Stora scenen
Datum: 2018-01-23
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-01-17