Sången räddar i nöden

I boken blir det tydligt hur högt Thore Skogman värdesätter förmågan att sprida glädje.

Glad sång ökar graden av lycka

När Thore Skogman skulle författa sin andra barnbok hade han stor fördel av att ha skrivit den första. Han använder samma huvudperson, ett välbekant persongalleri och i stort sett samma miljöer. Men eftersom det inte var särskilt länge sedan Hesa Fredrik blev förmögen att sjunga präglas egenskapen i hög grad av nyhetens behag.

Resultat viktigare än metod

En stämning av fest råder, både när pojken för första gången någonsin sjunger tillsammans med sin familj och när han framträder i skolan. Man kan tycka att sångförmågan borde behandlas något mer ödmjukt, för den är ju artificiell. Inget att yvas över i egentligen, för det är ju bandspelaren – Ljudit kallad – i magen som gör jobbet.

Men som Thore Skogman bedömer denna fråga är resultatet viktigare än metoden. Om Fredrik på konstlad väg förmår att ”göra människor glada” så spelar det mindre roll hur. Därmed inte sagt att det propageras för att ändamålet helgar medlen, men just detta problem hanteras på ett instrumentellt vis. Bland det viktigaste i livet är att kunna sprida glädje.

Möjligen går det att överföra ställningstagandet på Thore Skogmans eget artisteri. Han kunde få kritik för bristande sångteknik, särskilt vad gäller andningen, och tog inte några hänsyn till detta. Möjligen med undantag för när han skulle sjunga operett.

Pockar på hjälp med en sång

Berättelsens titel lyder ”Hesa Fredrik tar ton”, med undertiteln ”En saga med visor i”. Inledningsvis går det snarare att uppfatta boken som en visbok, omgiven av en saga. Fem av de åtta sångerna hinner nämligen publiceras innan en egentlig intrig tar form. Mellan två harmoniska och lyckliga sångstunder, den i familjen och den med skolklassen, hinner Fredrik också sjunga visor om djur och natur.

Under en cykeltur börjar dock skuggor falla över hans existens. Två ”sura och dystra figurer” kidnappar honom. De isolerar Fredrik i en grotta och har för avsikt att föra honom till landet Mollonien. Detta i förhoppning om att han som artist ska liva upp den tungsinta befolkning som bor där.

Med en effektivitet som överträffar Missing peoples lyckas människorna i Tonstad rätt snart hitta pojken. När han anar att räddningen är nära förbättrar han sina odds genom att brista ut i sång, vilket leder till att han nästan genast blir funnen.

Boken väcker intresse för låtar

Karaktärsteckningen är inte särskilt djup i denna stiliserade saga. Notabel är ändå den realism som Fredriks pappa lägger i dagen. Han ser det inte som osannolikt att mörka saker kan hända även i en idyll. Detta synsätt ligger till grund för att Fredriks försvinnande tas på allvar redan från första stund, samt förklarar varför skallgången kröns med framgång.

Så särskilt avancerade tankar går inte att spåra i den trevliga boken. Thore Skogman förstärker dock intrycket av att vara intresserad av miljöfrågor, då han poängterar värdet av att använda elbil.

”Hesa Fredrik tar ton” publicerades 1969. Kanske att boken främst bör ses som ett begåvat försök att väcka intresse för Thore Skogmans låtar. Dessutom förtydligar, förstärker och fördjupar texten vad som är syftet med hans artisteri: att som kompositör och sångare göra människorna glada, samt därmed öka graden av lycka i världen.