Största tidningens avsked

Efter Thore Skogmans bortgång gjorde Dagens Nyheter en ambitiös sammanfattning av hans livsgärning.

En unik artists karriär i bred belysning

Dagens Nyheter är den största tidningen i Sverige. Därför har det sitt intresse att granska hur redaktionen hanterade Thore Skogmans bortgång. Tisdag 11 december 2007 fanns hans foto överst på kulturbilagans första sida. I en puff läser vi följande:

Sveriges mest blågule låtsnickare har avlidit. Thore Skogman var aldrig modern men alltid folkkär.

Och rubriken i Fredrik Söderlings huvudtext löd ”Han var det blågula svängets mästare”. I ingressen står det att Thore Skogman sågs som en stjärna redan innan han slog igenom 1956. Det slås fast att 1.243 låtar registrerats i hans namn, samt att det finns ”ytterligare 350 ännu outgivna”.

Avled på Gävle sjukhus

Det materialet förvaltas tydligen av Håkan Elmquist, musikförläggaren som hjälpte till med notskriften. Han berättar om när de möttes på Southern Music: ”De hade noter och en massa foton av en glestandad figur som påstods bli stor stjärna”.

Läsaren får veta att Thore Skogman drabbades av en fraktur på lårbenshalsen, därefter ett slaganfall. Det förklarar varför han avled på Gävle sjukhus söndag 9 december 2007. Tonvikten i artikeln ligger på faktaredovisning, om karriären och privata förhållanden.

Något svenskt över honom

En kort intervju med dragspelaren Carl-Einar Schierman tar stor plats. Han ackompanjerade Thore Skogman 1960-82. Ibland turnerade de 1.000 mil i månaden.

Han slog igenom med tjosan hejsan-låtar men hade också andra sidor. Det var något i allra högsta grad svenskt över honom och hans musik..

De blev ett radarpar

Samarbetet var från början tänkt att sträcka sig över en sommar, med en folkparksturné. ”Men det fortsatte av bara farten. Och åren gick.” Några slitningar verkar inte ha förekommit.

Vi var lika. Tyckte om att sköta oss som goda samhällsmedborgare. Thore var ärlig, rak och väldigt lätt att jobba ihop med. Vi blev ett radarpar. Och vi hade alltid något att prata om i bilen. Det blev aldrig tyst.

Övergav inte sitt ursprung

Som komplement till huvudtexten finns tre korta texter av Hanna Birath. Hon ställer frågor till tre kända personer. Bert Karlsson säger att Thore Skogman ”var före sin tid”. Han förblev speciell för att han aldrig övergav sitt ursprung.

Förutom sina underfundiga texter skrev han också andra typer av låtar som folk inte känner till. Han sprudlade, samtidigt var han en vanlig grabb.

Låtar med riktiga hookar

Också Lasse Holm har mycket gott att säga. Enligt honom var Thore Skogman ”unik i sin genre”. Artistens sångteknik förundrar honom: ”… när Thore sjöng lät det nästan som om han inte behövde andas.”

Han var en hitmaskin med sina snabbsjungande låtar som Älgjakten och Surströmmingspolkan, bra låtar med riktiga hookar och underfundiga texter. Han var en fantastisk människa, sympatisk och energisk, alltid glad.

En alldeles egen sångstil

Annelie Rydé nöjer sig med att konstatera att Thore Skogman hör till den svenska kulturskatten. Men ”sina fyndiga texter, ordklyveri och en fantastisk fantasi” finner hon skäl att jämföra honom med Povel Ramel. I likhet med andra kommentatorer länkar också hon ihop honom med en idé om nationell identitet: ”Han var verkligen det genuint svenska.”

Den journalistiska huvudtexten och kortintervjuerna kompletteras med en krönika av Ove Säverman. Under rubriken ”Skogman stod pall mot de moderna” ger han en bild av vad som var bärande för artisteriet. ”Han lanserade en klämkäck, frontal sångstil som hela livet igenom var och förblev hans egen.”

Ett folkhemskt ansikte

Krönikören erkänner att det kan vara svårt att säga vad Thore Skogman stod för. Ett framgångsrecept var i alla fall att han fortsatte i sin egen stil, trots att hans ”framtoning var en bjärt kontrast till rock’n’roll, pop och annan musik som kom att dominera scenen”.

Med sin tandglugg gav han den svenska trallen ett folkhemskt ansikte och lyckades själv överleva de flesta av sina samtida kollegor som ständigt var mer moderna än han, men blev omoderna i samma takt som Skogman stod pall.

Iförd sin blågula kostym

Av betydelse för inramningen i tidningen är det gedigna bildmaterialet. Som dragbild används ett foto på Thore Skogman iförd sin tudelade blåa och gula kostym. Han sitter på knä framför en bil som är färgad på samma sätt. I bildtexter till svartvita foton görs nedslag i den framgångsrika karriären, exempelvis från filmer.

I en faktaruta hängs fakta upp kring några viktiga årtal. Från 1953, då låten ”Älgjakten” spelades in av Kvartetten Synkopen, till 1996 då han medverkade i musikalen ”Guldhatten” på Säffleoperan. Dessutom räknas tjugo av hans mest kända låtar upp.


NOT: I sin krönika berättar Ove Säverman att han gjorde en intervju med Thore Skogman inför dennes 75-årsdag. Förhoppningsvis går det att hitta den texten i databasen Svenska dagstidningar.