Rikt stoff i gaffelpärm

Thore Skogman gav bort kopior av viktiga dokument som han förvarade på sitt kontor i Karlstad.

Ett virrvarr av tankar och ett myller av rim

Någon frågade hur länge stoffet räcker för att skriva blogginlägg om Thore Skogman. Tja, låt säga att jag gör en analys av lyriken till samtliga låtar han gjorde – bara det blir ju minst 1.300 texter!? Något sådant lär inte hända men var och en av de tolv böcker han skrev förtjänar en grundlig genomgång.

Dessutom har jag en gaffelpärm stående i bokhyllan. Den är fylld med kopior av sådant som Thore Skogman ansåg att jag borde ha tillgång till. Han gav mig pappren när jag träffade honom på hans kontor i februari 1995. Vid det tillfället hade han skrivit 1.058 sånger, för så långt sträcker sig den lista jag fick.

De sex sista förtecknades 8 januari det året, med titlar enligt följande: ”Stora famnen” (1053), ”År av drömmar” (1054), ”En blomma på ditt sätt är du” (1055), ”Melodiös” (1056), ”Livslust” (1057) och ”Eloge” (1058). Fram till sin död 2007 hann alltså Thore Skogman med att skriva ytterligare drygt 240 verk, vilket ger 20 om året i genomsnitt.

Texterna i pärmen är av en mängd olika slag. Dessutom befinner de sig i olika stadier. Vissa är mest att betrakta som skisser, hugskott som inte funnit sin form. Eller ens nått fram till ett stabilt och stringent innehåll. Detta gäller främst aforismerna och tankediktningen. Andra är färdiga för publicering, exempelvis många av limerickarna.

En chansande kille från Slumpen,
han sprang för det mesta på pumpen.
Han dränktes i felen,
blev aldrig en hel en,
och smeknamnet hans det blev Sumpen.

Ställer svåra frågor till sig själv

Personligen värderar jag ”Intervju med mig själv” högst. I den texten ställer Thore Skogman tolv frågor till sig själv. Den sträcker sig över fyra fulltecknade sidor. Flera av spörsmålen är av allvarlig natur och besvaras inte utan ansträngning: ”Du lägger dig sällan i politiska och kontroversiella problem? Varför? Hur ser du till exempel på rasism?”

Vi måste lära oss, som små, som skolbarn, som vuxna, att i praktiken utesluta ordet ”påförhandhat”. Kan vi inte det, så är jag rädd för att vi går en mycket dyster framtid till mötes, när det gäller flyktingar och rasism. Vi måste visa tolerans, i den svåra konsten att ana svårigheterna för dem som tvingats lämna sina hemländer, sina anhöriga, vänner, bekanta och inte minst, i de flesta fall, sitt varma klimat.

Citatet ovan utgör ungefär en tiondel av det långa svaret på den ställda frågan. De andra frågeställningarna kräver väsentligt mindre utrymme, dock utan att vara mindre intressanta. De handlar om publikrelationen, uppväxten och människosynen, men också om låtskrivandet, karaktärsutvecklingen och annat.

Jag har inte sett Thore Skogmans intervju med sig själv i tryck någonstans, vilket är synd. I framtiden ska jag försöka åtgärda den saken, för den bidrar till förståelsen av hans arbete som artist. Den tydliggör hans drivkrafter och kan säkert väcka intresse bland dem som funderar över sådant.

Biografiska texter och många verser

I övrigt innehåller pärmen minnesanteckningar, ibland i dagboksform. Flera av dessa biografiska noteringar skulle kunna sorteras under rubriken ”Folkparksminnen”. Språket i dem är ganska genomarbetat, så det skulle inte förvåna om de publicerats någonstans.

När Thore Skogmans bok ”Samlade tankar på pränt” recenserades i början av 1980-talet betecknade någon dess innehåll som ett ”virrvarr av tankar”. Möjligen var detta tänkt som kritik men författaren blev överförtjust, såpass att han skrev ett förord till en tänkt bok med den titeln. Kopia av detta har jag tillgång till.

Att en massa kopierade papper i en pärm ger en känsla av virrvarr är hursomhelst inte så konstigt. En berättelse om glädjen i att få pjäxor i julklapp följs av en uppskattande text om fotbollslaget i Hallstahammar. Bland dikter och sånger som myllrar av rim, smygs berättelser från livet in. Det kan handla om en turné till Oregon på 1980-talet, eller om att föräta sig på en tjäder som råkade bli påkörd av bil.

I detta inlägg kommenteras kopior av ett antal Thore Skogman-texter. Var originalen befinner sig vet jag inte, kanske i ett arkiv någonstans. Eller också har familjen tagit på sitt ansvar att förvara dem, eller möjligen är vänföreningen till artistens minne inkopplad.