Med fokus på Thore Skogman

Fotot togs när Thore Skogman spelade piano under en intervju. Det skedde i Karlstad, i Åttkantingen i december 1994.

Tillbakablick och återgång till ett oavslutat projekt

>> I mitten av 90-talet intresserade jag mig för Thore Skogmans sångdiktning. Det resulterade i en föreläsning i Kulturhuset i Borås, ett arrangemang som artisten ifråga själv bevistade. Vi hade lärt känna varandra i samband med att jag intervjuade honom för Borås Tidnings räkning, inför hans 40-årsjubileum som artist.

Senare arbetade jag om föreläsningen till en essä som antogs av kulturtidskriften Ord & Bild. Jag fick betalt för texten men den publicerades aldrig. Vid samma tid gjorde Radio P4 Västernorrland en längre intervju med mig. Där presenterade jag vad jag kommit fram till i min analys. Ämnet var litteraturvetenskap ska tilläggas, inte musikteori.

Strax efter Thore Skogmans bortgång 2007 skrev jag en dödsruna där min relation till hans artisteri och låtskrivande förtydligas. Han har varit närvarande i mitt liv alltsedan jag som åttaåring köpte min första grammofon.

Barnbarnens intresse blev en påminnelse

Allt detta drog jag mig till minnes när mina barnbarn för en tid sedan bekantade sig med några av Thore Skogmans låtar. Då blev jag också påmind om att jag själv har framträtt som trubadur, med egna tolkningar av hans sånger.

Upprinnelsen till det var att jag i slutet av 90-talet fick en förfrågan från Café Stången, ett kulturkafé på Hässleholmen. Ville jag möjligen komma dit och framträda? Att jag valde att sjunga Thore Skogman-låtar föll sig naturligt; han var aktuell för mig och mitt eget låtskrivande låg nere vid tillfället.

Efter att jag granskat materialet fann jag det lämpligt att ge tolkningarna ett påtagligt Bob Dylan-sound, dels för att många av Thore Skogmans sånger har en uppbyggnad som liknar hans, dels för att det kändes naturligt för mig att sjunga på det viset.

Framträdde i Visans vänners regi i Göteborg

I början på 2000-talet genomförde jag programmet i Borås Kulturhus, under en så kallad kulturnatt. Jag kompades då av min vän Lars Hagström, som spelade bas. Framåt hösten samma år framträdde jag i Visans vänners regi, i Kustens hus, Göteborg. Texten längst ned på denna sida är hämtad från programbladet.

Tyvärr hade jag inte möjlighet att utveckla mitt intresse för Thore Skogman då det begav sig. Både sångtolkandet och det litteraturvetenskapliga studiet var en sidoaktivitet, under en hektisk tid då jag var aktiv som skribent och kulturarbetare på mer än ett sätt. Förhoppningsvis blir det möjligt med en förnyad fördjupning i ämnet under kommande år.

THORE SKOGMANS SÅNGER MED ”DYLANSTUK”

Peter Grönborg är en trubadur och litteraturvetare från Borås som sedan ett flertal år forskat i Thore Skogmans texter. För inte så länge sedan fick han ingivelsen att sätta ihop ett helt Thore Skogmanprogram och sjunga själv. ”Dylanstuket” kommer sig av att Peter alltsedan ungdomen beundrat den amerikanske rockpoeten. Thore Skogman upptäckte han redan som barn.
Man kan lugnt säga att Skogmans texter får nya dimensioner i Peters tolkningar, så om du inte räknar Thore till de stora låtskrivarna – ge honom en chans till!

Visans vänner i Göteborg, hösten 2000