Studiebesök i en krocketmetropol

Källängsparken i Vimmerby är historisk krocketmark. Ett självklart besöksmål för en pilgrim.

Klubbar med svensk krocket i fokus

Det är ingen hemlighet att jag vill medverka till att skapa en stor och livaktig krocketklubb i Borås. En förutsättning för att något sådant ska kunna ske är att det finns bärkraftiga idéer. Utan visioner och välgrundade planer lär ingenting hända. Därför kan det vara av värde att få kunskap och inspiration från andra klubbar.

Av det skälet deltog jag i SM i svensk krocket i år. Jag ville få en uppfattning om hur det stod till med krocketen i sydöstra Sverige. Tävlingen arrangerades på Lundavallen i Frödinge, som länge ansetts vara en av metropolerna inom vår sport.

Jag var ensam om att representera Borås Krocketsällskap. Disciplinen svensk krocket utövas egentligen inte i vår förening, men vi arrangerar klubbmästerskap. Tidigare i år introducerade vi även Knallens Krona, en turnering i tvåklotssingel. Så fortsättningsvis kommer det att finnas möjlighet att spela svensk krocket i Borås, åtminstone två gånger om året. Ett fåtal av våra medlemmar vet hur det går till.

Bland de övriga sex klubbarna som hade spelare med i årets SM är situationen annorlunda. Svensk krocket har en framträdande plats hos dem, även om också golfkrocket och association croquet ges utrymme.

Vid mitt studiebesök på Lundavallen intresserade mig Poseidon Croquet Club och Skara Krocketsällskap mindre, för jag har hyfsat bra koll på deras status. Spelare från dessa västsvenska föreningar har deltagit i tävlingar i Borås. Dessutom samarbetar vi med dem i projektet Fyrslaget, en turnering för tremannalag.

Tre klubbar med fyra medlemmar vardera

Spelarna i Häggenäs Krocketklubb hade jag inte träffat tidigare. Det visade sig att denna skånska förening i huvudsak består av paret Jan och Ursula Svensson. Ytterligare två personer räknas som medlemmar men de är inte lika aktiva. Att de skulle kunna tänka sig att delta i ett SM verkade långt ifrån givet.

Det märkliga är att även Tallhagens Krocketklubb i Kalmar består av fyra medlemmar numera. Klubben har annars en anrik historia, med en mängd aktiva. Deras fokus har i alla tider i första hand varit disciplinen fältkrocket, så något större intresse för Svenska Krocketförbundets utbud av tävlingar finns knappast. Men i år hade Jan-Åke Lundberg lyckats locka med sig klubbkamraten Björne Jerlmark till arenan.

De berättade att inte heller Stensö Krocketklubb har särskilt många aktiva i dagsläget. Också den föreningen stannar vid fyra medlemmar. Så för tillfället finns det alltså åtta utövare av krocket i Kalmar, en ort där det annars har rått mycket livlig aktivitet. Spelare från Stensö KK betydde mycket då Svenska Krocketförbundet instiftades 1985, och de vann fem SM-titlar de första tio åren.

En klubb som fortsätter att vinna SM-titlar i en strid ström är Argus Croquet från Vimmerby. I år tog Thomas C Ericsson två guld i disciplinen svensk krocket, dels i singel, dels i tvåklotssingel. Hans dubbelpartner Mikael Agebjörn är för övrigt den som vunnit flest SM-titlar av alla, hela 19 stycken sedan 1996.

Men något föreningsliv är inte herrarna intresserade av. Syftet med Argus Croquet verkar vara att vinna så många tävlingar som möjligt. När jag samtalade med dem framhöll de den existentiella betydelsen av ”segerns sötma”, vilket förde tankarna till det ensidiga fokus som Nalle Puh har på sötningsmedlet honung.

Torkan sommaren 2018 förstörde banorna

I Frödinge Krocketklubb är möjligen situationen annorlunda. Föreningens motor är Krister Ekholm, tillika tävlingsledare för årets Svenska mästerskap. Han är mycket energisk och pratar gärna om hur krocketsporten skulle kunna utvecklas.

Eftersom han i sitt yrkesliv har ansvaret för skötseln av gräsmattorna på Lundavallen, har han ett direkt inflytande över hur de ser ut. Tyvärr har han begränsade möjligheter att påverka vädret. Under en följd av år lade han ner mycket arbete på att skapa högklassiga banor för fullskalig krocket, en satsning som den heta sommaren 2018 saboterade.

Torkan fick katastrofala följder, något som inte hunnit repareras. De mängder sand som Krister Ekholm inledningsvis spred över gräsmattan gav hårdhet och stabilitet, men gjorde den också sårbar då regnet uteblev och solen gassade som värst. I praktiken är därmed krocketbanorna ospelbara.

Årets Svenska mästerskap fick därför genomföras på en inte alldeles slät fotbollsplan. Mer än en gång drev banorna gäck med spelarna och det faktum att förutsättningarna var lika för alla var inte alltid till tröst för den som drabbades.

Hur många medlemmar Frödinge Krocketklubb har blev aldrig klarlagt under mitt besök, men någon större mängd verkade det inte vara. Vad gäller mästerskap var det vilket fall länge sedan fler än Krister Ekholm och hans vapendragare Simon Vahlberg representerade föreningen.

Historiska vindar fläktar i Källängsparken

När jag tänker tillbaka på min resa till SM-tävlingen och mitt ärende där, så är det inte de samtal jag hade med spelarna i Frödinge som sticker ut. Av större betydelse var det möte jag hade på Resecentrum i Vimmerby. Det var mycket varmt och jag hade precis stigit av regionbuss 325 från Nässjö och var på väg till kiosken för att köpa en kyld dryck.

Vem sitter på en soffa i väntsalen med en glass i handen om inte Micce Rylander? År 2000 blev han svensk mästare i dubbel tillsammans med Magnus Isaksson. Året efter träffade jag honom för första gången, då han var tävlingsledare för SM-tävlingarna i Rumskulla. Ett år senare lärde han mig grunderna i hur man spelar association croquet, under SM i Kalmar.

Under de år jag var ordförande i Svenska Krocketförbundet (2001-2007) framstod Micce Rylander som den som hade flest idéer om hur en breddning av krocketsporten skulle kunna gå till. Till att börja med hörde han till den inre kärnan av entusiaster i Vimmerby, den krets av unga män som i slutet av 1980-talet roade sig med att spela krocket i anslutning till anordnandet av rockkonserter.

Innan Micce Rylander blev involverad i arbetet med att etablera Hultsfredsfestivalen, arrangerade han musikaliska event i Källängsparken. Det var också här som krocketen fick sitt centrum i Vimmerby, från 1990 och framåt. En krocketspelare som besöker Vimmerby bör uppsöka denna aktivitetspark, för att få en uppfattning om den miljö som format några av Sveriges bästa spelare.

När jag var där söndagen den 15 juli satt det en man och läste en tidning på scenen. Han höjde dock blicken när jag började fingranska gräsmattan. Jag ville få en uppfattning om var bågar och pinnar möjligen hade placerats då det begav sig. Någon gång lade jag mig ner med huvudet mot marken, för att få en uppfattning om hur pass slät gräsmattan är.

Idéspruta som gärna snackar om krocket

Tyvärr har Micce Rylander drabbats av en ögonsjukdom, vilken i värsta fall kan göra honom blind. Det är en förklaring till att han inte varit närvarande på krocketbanorna på senare år. Men att han fortfarande är en idéspruta med stort engagemang för krocketsporten blir tydligt så fort vi börjar snacka. I nästan hela sitt yrkesliv har han arbetat med marknadsföring ska tilläggas.

När jag frågar honom om vad som krävs för att väcka intresse för krocket svarar han direkt. Enligt hans uppfattning bör första steget vara att försöka aktivera vänner och bekanta, kanske familjemedlemmar. Varje aktiv spelare gör en inventering, en bedömning av vilka i hans vardag som skulle kunna tänkas bli intresserade.

Nästa moment bör bli att skapa arrangemang som riktar sig till personer som bor i omedelbar närhet till banan. Micce Rylander varnar dock för att göra dessa allt för tävlingsinriktade. Han anser att man hellre ska satsa på jippon, på olika lekar som baseras på att klubborna, kloten, bågarna och pinnen kommer till användning. Finns det fyra banor bör endast en disponeras för tävlingsspel, detta för att ge dem som redan vid första besöket finner sporten intressant.

Till grund för all marknadsföring ligger förstås ett tydligt och lätt tillgängligt informationsmaterial. Det är ju en självklarhet och ofta finns allt man behöver veta i det avseendet på internet. Det hör till vanligheten att klubbar har både en webbplats och en Facebook-sida, även i Sverige. Sedan skadar det inte att ha tillgång till en central plats på orten där man bor, där krocket kan exponeras då och då.

Micce Rylander kommer gärna till Borås och diskuterar hur krocketsporten ska marknadsföras och lanseras. Bästa sättet att få hit honom är troligen att försöka hitta en arrangör som kan tänkas vara intresserad av att boka hans musikbaserade föreläsning ”Changes – i förändring”.

Tyvärr missade jag att fotografera Micce Rylander då jag mötte honom på Vimmerby Resecentrum. Men senare skickade han över några arkivbilder. Jag önskade mig foton där han hade halmhatt, för det bar han när vi träffades.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.
UPPDATERAD 2020-08-29