En akademi för krocketspelare

I bakgrunden skymtar de byggnader som The Croquet Academy förfogar över.

Coach med ett inspirerande driv

Antagligen var det Tant Emma-spelaren Simon Carlsson som först gjorde mig uppmärksam på The Croquet Academy. Jag frågade honom om det var en god idé att utbilda sig till domare i England. Det tyckte han var onödigt och rekommenderade mig istället att gå en kurs i taktik eller liknande. Tydligen hade Göran Norberg, aktiv i Sphaera Croquet, gått en sådan i Southwick och blivit mycket nöjd.

Även Michael Schollin och Pege Gustafsson i Win & Tonic Croquet Club inspirerade mig att uppsöka den berömda Akademien, som ligger just utanför Brighton. De hade utbildat sig till coacher under ett par dagar, en kurs som attraherade även mig. Själv passade jag på tisdagen den 9 juli 2019, strax efter att the Basingstoke Croquet Tour hade avslutats.

Eftersom jag var ensam elev ansågs det räcka med en dags utbildning. Dessutom var jag redan från början ganska bekant med reglerna för golfkrocket och association croquet, så fokus hamnade raskt på tekniska och taktiska frågor. Min lärare hette Daphne Gaitley och var kunnig, rask och trevlig.

Hennes handikapp som spelare är mycket lågt. Hon har spelat sedan 1992, med vissa upphåll då hon lagt tid på att vara ”grandmother”. Hon var en god och entusiasmerande pedagog. Hon hade ett inspirerande driv, som gav både energi och kurage. Skulle det visa sig att jag förkovrar sig som spelare, så har jag inget emot att tacka henne för en hel del.

Eftersom Sussex County Croquet Club har tillgång till elva banor, krävs det också två uppsättningar klot till varje: primary och secondary colours. Själv höll jag inledningsvis till på bana 11, men fick flytta till bana fyra när greenkeepern kom dit för att klippa den. Hans blick hade en särskild skärpa när han körde fram och tillbaka med klubbens avancerade gräsklippare. Gödningsmedel spreds, i form av små vita kulor. De satte sig på kloten och gjorde dem en aning klibbiga.

Tog ett nationalistiskt initiativ

De aktiva i Sussex County Croquet Club har alltid varit nöjda med greenkeepern. För att inspirera honom att höja ambitionsnivån ytterligare kom någon på den ljusa idén att försöka intressera honom för krocket. Sedan han blivit spelare har hans förmåga att fatta kloka beslut ökat högst avsevärt. Även om alla de elva banorna är exemplariska har de ändå speciella egenskaper som kräver särskilda överväganden.

Daphne Gaitley och jag höll ihop hela dagen, från 9:00 till 17:30 ungefär. Till hennes arbetsuppgifter hörde att fixa till en enklare lunch. Medan hon höll på med det fick jag göra en övning. Blått klot placerades några meter framför en båge, rött lades i nivå med bågen på yardlinjen. Jag uppmanades att slå blått klot genom bågen, sedan träffa rött klot med det och därefter slå tillbaka blått klot i position framför bågen, och så vidare. Ett nyttigt träningsupplägg oavsett vilken disciplin man håller på med.

Efter lunch dök ett 30-tal golfkrocketspelare upp. De skulle ägna sig åt dubbel, med tonvikt på socialt umgänge. På andra banor pågick coachning, samt individuell träning. Flera spelare med intresse för association croquet gick omkring och spelade med sig själva. 

När jag var på besök gjorde klubben förberedelser för det världsmästerskap i golfkrocket som man skulle vara värd för. Det kunde märkas tydligt. Flera personer var i farten med att putsa och feja; staket betsades, anslagstavlorna där matchresultat redovisas målades. Krocketfärgerna blått, rött, svart och gult gjorde sig mycket bra mot vit bakgrund. Men vitklädda krocketspelare fick se upp med var de befann sig och hur de rörde sig i området för att inte ändra färg.

När arrangörerna testade flaggornas placering tog jag ett nationalistiskt initiativ. Jag lyfte fanan ur dess fäste, svingade den fram och tillbaka. Med hög röst sjöng jag ett par verser från nationalsången och utfärdade en skarp varning för vad Joi Elebo, Sveriges representant, skulle kunna ställa till med.

Mycket nöjd trots för kort klubba

För att en krocketklubb med medlemsambitioner ska ha en framtid krävs det ett klubbhus. Sussex County Croquet Club har en anrik historia, medan framtiden ter sig oviss. Många klubbar har sina egna coacher numera, så intäkterna från utbildning minskar. Klubben arrangerar dock många tävlingar, vilket ger klirr i kassan. Dessutom gör intresset för golfkrocket att det finns hopp för klubben. 

Under dagen då jag utbildade mig pågick flera möten i klubbhuset. Deltagarna i olika kommittéer hade meningsutbyten i vad som bäst kan beskrivas som ett lunchrum. Utmärkande för klubbens coacher är för övrigt att de klär sig i rött.

Sussex County Croquet Club serverar både öl och vin. Särskilt de norska spelarna har rykte om sig att vara goda konsumenter. Vid sina besök motiverar de sitt bruk med att ölen i Norge är alldeles för dyra, på grund av höga skatter. Därför måste de passa på när de är i England.

Under mitt första försök att hitta en toalett hamnade jag i damernas omklädningsrum. Inga kvinnor var där, vilket gav mig en möjlighet att undersöka faciliteterna. En spegel tilldrog sig ett visst intresse, eventuellt placerad på ett sminkbord. Någon motsvarighet fanns inte på herrarnas avdelning.

Som sig bör kunde klubben låna ut klubbor av olika slag. Tyvärr fanns det ingen i den längd som jag önskade. Så i rent tekniskt avseende blev ju coachningen ganska riskabel. Det är ingen god idé att ändra sina ritualer inför slag för enbart en dags träning, bara för att klubban råkar vara tio centimeter för kort. Men jag kände mig ändå mycket nöjd, när jag framåt kvällen lämnade den fina anläggningen och de fantastiska banorna.

Tillsammans med min lärare Daphne Gaitley, aktiv i Southwick Croquet Club.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.
UPPDATERAD 2020-04-30

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *