Den tråkiga norska nyheten

Roar Michalsen medverkar i Petter Schjervens film om en landskamp mot Sverige.

Minnet av en stor norsk krocketspelare

Ungefär vid den här tiden förra året fick jag ett mail med en tråkig nyhet. Jag fick veta att Roar Michalsen (1960-2019) gått bort, i sviterna av levercancer. Helt överraskad blev jag inte. Redan när han deltog i Kycklingkrocket 2018 var sjukdomen kännbar, något han berättade öppet om.

Denne norske krocketspelare var en av de stora personligheterna inom skandinavisk krocket. Till karaktären kunde han uppfattas som en härlig mix av stenhård fighter och humoristisk gamäng. Blandningen av rätt dos testosteron i kroppen och graden av soliditet i själen gjorde honom till ett behärskat dynamitpaket.

Han var en kär och återkommande gäst i Borås. Han upptäckte tidigt förtjänsterna med banan som då fanns i Majorslunden, på Göta. Han blev snabbt omtyckt för sitt trevliga sätt och förmågan att göra sig en glad stund. Men han var också en kunskapstörstande igel, som begärligt sög i sig av allt det kunnande som fanns tillgängligt.

Rätt snart fick han fullt fokus på Simon Carlsson, som var den stora svenska stjärnan på den tiden. Genom att omsätta de kloka och generöst tilltagna råd han fick av detta ess lyfte han sin spelnivå åtskilliga snäpp. Med tiden gjorde det honom till nordisk mästare.

Efter några år utvecklades Roar Michalsen till att bli en svår motståndare för vem som helst på den internationella scenen. År 2014 tog han brons i EM i golfkrocket och 2017 vann han Swedish Open, också det som golfkrocketspelare.

Vid sitt första besök i Borås representerade Roar Michalsen Hjulmakerveiens Croquet Club, i en vänskapsmatch. Berättelsen om hur hans klubb bildades är intressant. Den består av en samling män som råkar bo på samma gata. Han berättar kort om detta i en text i Fredrikstad Blad (21/1 2017).

Skapade en av nordens bästa banor

I början av 2000-talet blev Roar Michalsen ankare i det norska landslaget, inte minst i den första landskampen mot Sverige. Den arrangerades i Borås och han lyckades besegra Jan-Åke Lundberg i association croquet, vilket var en stor bedrift vid tillfället. Senare fick jag veta att han tog med sig en av de plastklämmor som användes i den matchen till Norge, som en värdefull klenod.

År 2008 deltog Roar Michalsen i firandet av Borås Krocketsällskaps 10-årsjubileum, också det något som uppmärksammades i en kort text i Fredrikstad Blad (22/7 2008). Han framställer besöket lite som en studieresa, där syftet är att mjölka de mer meriterade svenska spelare på kunskap.

Samma år gör journalisten Terje Antonsen ett något längre reportage, där Roar Michalsen ges tillfälle att berätta mer utförligt om sin bakgrund, om krocketens ställning i Norge, med mera. Texten publicerades med anledning av att han skulle delta i EM på Jersey. Vid tidpunkten hade han hunnit bli ordförande i det Norska krocketförbundet.

Hos Roar Michalsen förenades passionen för krocket med sinne för entreprenörskap, med egenskaper som list och uppfinningsrikedom. Den beskrivningen täcker in också hans agerande på banan. Han var en taktisk räv med utpräglat bollsinne. 

Att Roar Michalsen var en fixare av rang bevisas inte minst av att han bidrog till skapa en av Nordens absolut bästa krocketbanor i Fredrikstad. Totalkostnaden för anläggningen, med klubbhus, lär ha hamnat på cirka 800.000 norska kronor.


NOT: På Hjulmakerveiens Croquet Clubs webbplats har Roar Michalsens namn taggats. Där finns fem länkar, vilka sammantagna ger en god bild av senare delen av hans karriär som krocketspelare. Följ pilarna för att hitta dem: >>>. Av särskilt intresse är Petter Schjervens humoristiska videoreportage, som ”gick på lufta i 2015”. Länk till detta finns också överst i denna text.

Roar Michalsen besökte Borås våren 2018 för att delta i Grand prix-tävlingen Kycklingkrocket.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.
UPPDATERAD 2020-04-15

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *