”Croquet”

En recensent har kallat Bitch and Animals ”Croquet” för ”wonderfully goofy”.

En sång framförd av Bitch and Animal

Frustration som orsakar anarkistiskt uppbrott

När Borås Krocketsällskap bildades i slutet av 1900-talet var kunskapen om reglerna obefintlig. Under de första träningstillfällena ägnades därför mycket tid åt att försöka tolka dem.

Efter att någon gjort ett slag uppstod ofta en situation som ingen begrep sig på. Då plockades regelboken fram. Spelarna flockades kring den. Men efter en kvarts läsning och dividerande hit och dit hade förvirringen snarare ökat än minskat.

Det var en dålig idé att försöka lära sig spelet genom att studera regler. Texten i Ingemar Tönnbys och Göran Pagels-Ficks ”Krocketregler” är förvisso mycket genomtänkt och genomarbetad. Men det är inte en lärobok, utan liknar mer juridik. Först när man fått erfarenhet av tillämpning och praxis blir regelverket tillgängligt och meningsfullt.

En del spelare hade inte det tålamod som krävdes för att nå fram till ett sådant ögonblick. Kanske att deras frustration liknar den som kommer till uttryck i ”Croquet”? Det är en rap av den amerikanska duon Bitch and Animal.

Yo, red, orange, yellow, green, blue and black
This game’s gonna give me a heart attack
Ya got singles, doubles, and triple licks
Do what ever ya want, just pick your stick!

Anarkistisk upproriskhet och sexuella associationer öppnar upp ögonen för att krocket skulle kunna bli ämne för en psykoanalytiskt orienterad essä. Eller också nöjer man sig med att njuta av rytmen i musiken och de fyndigt humoristiska inslagen i videon.

Raljant och komisk attityd till krocket

Bitch and Animal räknas som ett queercore band, en genre med rötter i punken. Inom rörelsen är missnöjet med samhället fundamentalt, särskilt med dess konventionella syn på sexuella minoriteter. Låtar med titlar som ”Drag King Bar” och ”Pussy Manifesto” ger besked om vilken ämnessfär Bitch and Animal rör sig inom. De fanns med på ”What’s that smell”, gruppens första album.

Bitch föddes 1973 och hette då Karen Mould. Som artist är hon också känd som Capital B. Hon arbetar inte enbart som musiker, utan även som skådespelare, kompositör och performance-artist. Hon behärskar en rad instrument, såsom basgitarr, fiol, ukulele och keytar (lättviktig synt, kan hängas runt halsen likt en gitarr). Vid sidan av arbetet i Bitch and Animal är hon mest känd för samarbetet med den kanadensiska folkmusikern Ferron.

Efter att duon upplösts gjorde Animal Prufrock en musikal, vilken byggde på de komiska seriealbumen ”Hothead Paisan”. Handlingen baseras på att den mycket våldsamma kvinnliga huvudpersonen ständigt hämnas på manliga förtryckare. Senare började hon samarbeta med poeten och teoretikern Judy Grahn. Animal Prufrock har tagit en Master of Fine Arts-examen och arbetar på en doktorsavhandling,

I texten till ”Croquet” intas en raljant attityd till krocket. Grundtexten ger en historisk belysning av sporten, ett stoff som kombineras med en sorts rollspel, med tre deltagare. Rick O’Shea ”play blue” och brukade förr säga ”toodle-oo to you”. DJ Wickett har en swing som är ”sweeter than a fat jelly donut”. Och Roxie Roquet är ”off cream” och har ärvt sitt ”stroke from the queen”.

Bitch and Animals ”Croquet” är ”wonderfully goofy”, som en recensent skrev när det begav sig. Videon är ganska välproducerad, vilket gör att den utmärker sig bland musikaliska verk om krocket på internet.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.
UPPDATERAD 2020-02-29

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *