Krocketklubbens första år

Borås Tidning visade intresse för Borås Krocketsällskap 1998, dels när föreningen bildades, dels när de första klubbmästerskapen genomfördes. Till höger syns den A4-affisch som användes för att lansera projektet.

Mötet med Thomas C Ericsson inspirerade

Jag träffade Thomas C Ericsson precis i skarven mellan ”Den blinde Argus” och ”Megafon”. Det förstnämnda var en unglitterär tidskrift som lagt ned efter 50 nummer, det sistnämnda en nystartad tidskrift med inriktning på nordisk litteratur. Han ingick i redaktionen för båda.

I den intervju jag gjorde med honom för Borås Tidning 1997 kom samtalet också in på krocket. Han var förbundssekreterare i Svenska Krocketförbundet vid tidpunkten. Kopplingen mellan poesi och krocket slog an och gjorde ett starkt intryck på mig. Det inspirerade mig till att vilja starta en krocketförening i Borås.

Så skedde året efter och då var Thomas C Ericsson på plats. Inte nog med att han föreläste om krocket vid det högtidliga instiftandet, han åtog sig också att gå in i rollen som fadder åt föreningen.

Fadderskapet yttrade sig på flera sätt. Av störst betydelse var att vi alltid hade möjlighet att ringa till honom. Ofta slog vi en signal medan vi höll på att spela, när vi under en match hade hamnat i en svårtolkad situation. Vi blev alltid lika väl bemötta.

Regelsamlingen för disciplinen svensk krocket är ypperligt utformad, klartänkt och enkelt skriven, men den räcker inte alltid till som instruktionsbok. För att komma underfund med spelet krävs det också praktik, eller åtminstone möjlighet att se hur det utövas.

Eftersom Thomas C Ericsson studerade på Bibliotekshögskolan i Borås kunde han ibland närvara när vi tränade, vilket var värdefullt. Efter varje sådant besök förkovrade vi oss rejält. Som fadder försökte han också påverka oss till att delta i de årliga SM-tävlingarna, trots att vi var att betrakta som nybörjare.

Blandning av fakta och anekdoter

Borås Krocketsällskap instiftas som förening torsdagen den 19 mars 1998. Vi höll till i Biblioteksmuseet, sittandes i den autentiska IOGT-loge som finns bevarad där. Borås Tidnings reporter Leif Danielsson var på plats och skrev en trevlig artikel om begivenheten.

Han fokuserade på de historiska data som Thomas C Ericsson förmedlade: att engelsmännen upptäckte sporten på 1800-talet i Frankrike där den funnits sedan 1200-talet, att det finns belägg för att den existerade i Persien redan på 500-talet, att krocket etablerades i Sverige på 1860-talet, att Svenska Krocketförbundet bildades 1985, att en bana för svensk krocket mäter 24 gånger 14 meter…

Som den sportjournalist Leif Danielsson var ville han förstås veta vad som krävs för att bli en bra spelare. ”Lite bollsinne är aldrig fel och inte att ha ett bra psyke heller. Att orka spela i flera timmar, ibland en hel dag, fordrar allt lite kondition också”, svarade Thomas C Ericsson.

Anekdoter snappades också upp, som att tennistävlingen i Wimbledon startades av All England Lawn Croquet Club. Syftet var inte att gynna tennissporten. Föreningen såg arrangemanget som en möjlighet att dra in pengar, för vilka man avsåg att köpa en ny hästvält för skötsel av krocketbanorna.

Leif Danielsson roades också av tanken att Borås Krocketsällskap hade planer på att organisera supportrar under beteckningen ”Davy Crocketts vänner”.

Lanserades som ”kufarnas sammansvärjning”

Rubriken på reportaget i BT löd: ”De tar krocket på stort allvar”. Med tanke på vilka miner Ingemar Rosberg (kassör), Thomas C Ericsson och Tomas Sikström (ordförande) anlägger var just dessa ord självskrivna. Det skulle inte kunna gå att byta ut dem.

Faktum är att det finns en samstämmighet mellan deras ansiktsuttryck och den uppsyn som örnen har, på det A4-blad där idén om att bilda en krocketförening lanseras. Projektet presenterades för övrigt som ”Kufarnas sammansvärjning”.

I ljuset av vilken inriktning föreningen har idag ger texten på reklambladet ett märkligt intryck. Ett syfte var att skrämma bort ”de mest enerverande sportfånarna” och picknick-korgen skulle vara ett ”självklart tillbehör vid matchspel”. Ett annat syfte var att försöka skapa ett ”vittfamnande kotteri”, bestående av ”kulturorienterade och lärda människor”; en förening där ”den lokala intelligentian” skulle kunna frottera sig.

Även om det går att spåra en humoristisk ton i allt detta var det ändå i huvudsak från kulturlivet i Borås som de första medlemmarna rekryterades.

Klubbmästerskap vid Engelbrektskolan

Lördagen den 28 augusti 1998 genomfördes det första klubbmästerskapet. Det skedde på den gräsmatta som då fanns framför huvudingången till Engelbrektskolan. Spelet låg fortfarande på en amatörmässig nivå, men ett intresse för det rent sportsliga hade börjat spira.

Även denna begivenhet bevakades av Borås Tidning. Reportern Håkan Rosenqvist skriver att föreningen ”snabbt vuxit till ett 15-tal medlemmar”. Siffran imponerar. I Sverige är såpass stora klubbar ovanliga även idag.

Vid klubbmästerskapet lär dock inte så många spelare deltagit. Enligt BT avgjordes tävlingen ”i två kvalomgångar och en finalomgång”, så vi kunde ha varit max tolv, men jag gissar på max åtta. Matcherna begränsades till 30 minuter.

Jag lyckades vinna finalen mot Jan Högrell, Ingemar Rosberg och Mikael Varela. Det var säkert mycket tur involverat i detta. Hade jag någon taktik så var det nog att slå bort motståndarna då tillfälle gavs och därefter lägga mig framför en båge, i förhoppning om att gå igenom den under nästa spelomgång.

Med ett sådant stapplande spel skulle det inte gå att hävda sig idag. Nu för tiden vet de flesta hur man bygger breaks. Den kunskapen nådde Borås först efter att några spelare hade deltagit i svenska mästerskap.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.
UPPDATERAD 2019-12-03

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *