Intervju med mig själv

För antikens filosofer var självkännedom viktigt. Sokrates maning lät som bekant: ”Känn dig själv!” För att få bättre kunskap om sig själv och sina bevekelsegrunder har därför Peter Grönborg gjort en intervju med sig själv.

Från lek till ett visst allvar

Texten nedan användes ursprungligen då jag hade blivit utnämnd till sportchef i Borås Krocketsällskap. Jag ville presentera mig för medlemmarna. Intervjun publicerades på föreningens hemsida. Sedan dess har den bearbetats en aning.

Hur kommer det sig att du spelar krocket?
–  Jag har alltid gillat sporter där man använder verktyg. Som pojke på Småländska höglandet spelade jag mycket bandy. Som tonåring höll jag på med racketsporter, särskilt badminton. Det är en skön känsla att greppa en krocketklubba och med dess hjälp försöka placera klotet i ett bra läge.

Varför tog du initiativ till att bilda Borås Krocketsällskap?
– I slutet av 90-talet var jag en överaktiv men underbetald frilansjournalist. Jag hade många vänner, främst inom Borås kulturliv, som jag inte hade tid att umgås med. Genom att bilda krocketföreningen fick jag utrymme för schemalagt socialt umgänge. Det var ett stort nöje att se Tomas Sikström, kulturkonservativ ordförande för Humanistiska förbundet, och Jan Svenningson, kulturradikal ledare för EU-motståndet i kommunen, spela krocket tillsammans med mig. 

Borås Krocketsällskap lanserades som ”kufarnas sammansvärjning”. Hur kom det sig?
– Inledningsvis såg vi nog mest krocket som en parodi på elitidrott. Då visste vi inte att det är en mycket komplex och avancerad sport, vilken för övrigt var OS-gren år 1900. Intresset för det rent idrottsmässiga växte efterhand, vilket var på ont och gott. De som främst såg krocket som en social aktivitet tappade intresset i takt med att andra förkovrade sig och försökte bli idrottsmän.

Sedan dröjde det inte länge förrän du blev ordförande i Svenska Krocketförbundet?
– Det var Thomas C Ericsson i Vimmerby som uppmuntrade mig till det. Han arrangerade krocketspel i anslutning till Hultsfredfestivalen. Jag kände honom som redaktör för den unglitterära tidskriften Den Blinde Argus. Jag hade precis intervjuat honom för Borås Tidning. Och han var för övrigt en viktig person i samband med Borås Krocketsällskaps bildande. Han höll en föreläsning om spelet i Biblioteksmuseet, där föreningen instiftades den 19 mars 1998.

I början av 2000-talet bröt du dig ur Borås Krocketsällskap och bildade Passus Croquet. Vad var det för ett projekt?
– Vid den tiden genomgick Borås Krocketsällskap en djup kris. Det fanns interna motsättningar inom föreningens styrelse. Som förbundsordförande fick jag motsägelsefull information från ledamöterna. Samtidigt fanns det en utmärkt krocketbana i Majorslunden, i kommundelen Göta. Den höll nästan internationell klass men användes inte fullt ut. Med Passus Croquet som verktyg kunde jag bidra till att en mängd arrangemang genomfördes där. Det blev besök från norska spelare och till och med en landskamp mot Norge. Med dåvarande förbundskaptenen Simon Carlsson som ledare anordnades kurser i både golfkrocket och association croquet. Senare ledde jag själv utbildning av liknande slag. Det kom till exempel spelare från Anderstorp och Värmland till Borås och lärde sig de brittiska disciplinerna. Även representanter för Handelshögskolan i Göteborg var på besök. Sedan stod förstås en rad lokala tävlingar på programmet.

Men 2007 lämnade du krocketen på obestämd tid?
– Jag hade fått ett nattjobb inom vården och arbetade varannan helg. Dessutom var jag pappa till två barn. Det fanns inte utrymme för krocket på regelbunden basis, eftersom spelet är ganska tidskrävande. Sporten som sådan hade jag dock inte tröttnat på.

Och efter tio års inaktivitet gjorde du comeback 2017?
– Tanken var att återuppta krocketspelandet vid en eventuell pensionering. Men när jag hösten 2016 fick syn på en spännande gräsmatta på Kransmossens IP väcktes genast mitt intresse. Det rör sig om en god gammal fotbollsplan, som blev kapad i samband med att man byggde en förskola på platsen. Den överblivna gräsplätten har perfekta mått för två fullskaliga krocketbanor, eller fyra short croquet-banor. Uppmuntrad av vaktmästaren Lars-Göran Stridh ringde jag genast kommunen och fick bra kontakt med verksamhetssamordnaren Hans Frisk. Han tyckte det var en utmärkt idé att spela krocket där. Vid den tidpunkten hade det inte förekommit något krocketpelande i Borås på flera år. Föreningen var vilande. Det gick dock att få till en styrelse, som träffades i januari 2017 och på den vägen är det.

Redan första året fick ni ett bidrag från Sparbanksstiftelsen Sjuhärad på 30.000 kronor? Vad har ni använt pengarna till?
– Bidraget var mycket välkommet. En förutsättning för att en förening ska växa är att det skapas goda möjligheter för spel. Tidigare har det rått allvarliga brister på materialsidan men nu har vi investerat i bågar och klot så att vi kan montera fyra banor. Det är ett krav för att vi ska kunna arrangera bra tävlingar. För man ska komma ihåg att både golfkrocket och association croquet är ett man mot man-spel som kräver stort utrymme, ungefär som tennis. Utrustning för svensk krocket fanns sedan tidigare och i den grenen är ju idealet att man är fyra stycken som spelar.

Hur ser du på situationen 2019, så här tredje året efter nystarten?
– När föreningen bildades 1998 spelade vi svensk krocket. Det tog lång tid att lära sig den grenen. Nu spelar vi golfkrocket och det tar egentligen bara 5-10 minuter att lära ut. På det viset är förutsättningarna för att vi ska växa som förening väsentligt bättre. När vi startade i april 2017 var vi i princip bara fem aktiva, vi som satt i styrelsen. Sedan dess har gissningsvis minst 100 personer testat att spela. I dagsläget har vi tjugo betalande medlemmar. Det är ynkligt lite, samtidigt räknas vi som Sveriges största klubb.

Så er förenings framgång mäts i hur många medlemmar ni lyckas få?
– Bidraget från Sparbankdsstiftelsen Sjuhärad fick vi för att försöka ”etablera sporten golfkrocket i Borås”. I ordet ”etablera” ligger nog en idé om kvantitet. På de brittiska öarna är det ju inte ovanligt med klubbar som har runt 100 medlemmar. Det borde vara möjligt att skapa något liknande i Borås, en kommun med över 100.000 tusen invånare.

Finns det anledning att vara optimistisk?
– Placeringen av banan är ju utmärkt. Den finns på ett väl etablerat friluftsområde där det cirkulerar många människor. Vi har tillräckligt med utrustning för att bereda plats för många nya medlemmar. Det roliga är att de som gett sig tid att testa golfkrocket, människor som råkar passera förbi banan, brukar vara mycket positiva. Så det råder ingen tvekan om att vi håller på med en kul grej. Projektet att ”etablera golfkrocket i Borås” pågår till hösten 2020. Det ska bli spännande att se hur läget är då.

© Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Eftertryck och annan kopiering är förbjuden.
UPPDATERAD 2019-11-12

En kommentar

  1. Att lära känna sig själv är också att lära känna andra. Så djävla olika är vi ju inte. Inte ens krocketspelare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *